Ett blött test i över 200 km/h

Att köra snabba bilar på en racerbana är säkert något som de allra flesta bilälskare skulle vilja göra. Att köra snabba bilar på en regndränkt bana är en helt annan historia.

Bara för att man har ett körkort innebär inte per automatik att man kan köra bil. Klarar vi av att hantera akuta situationer när förutsättningarna plötsligt förändras? BMW är en av tillverkarna som erbjuder sina kunder en endags förarutbildning där man får lära sig att hantera prestandabilar i betydligt extremare miljöer än vardagsmiljöerna. Denna aktivitet kallas BMW M Experience.

M4 i förgrunden. M3 döljer sig bakom.

Snyggt uppradade på en ännu torr pitlane.

När BMW frågade mig om jag ville testa M Experience på en av Europas finaste racerbanor, Rudskogen Motorbane söder om Oslo, så tvekade jag inte. Dels för att banan är en av Europas finaste och givetvis för att få möjligheten att köra några av de härligaste banbilarna som finns att tillgå, BMW M3 och M4. Framtagna främst för bankörning, inbjuder de till aktiv körning i ordets rätta bemärkelse. En riktig M (mmmm) Experience.

Rudskogen Motorbane är en 3 254 meter lång och kuperad bana med 14 krävande kurvor. Den är designad av Hermann Tilke som även är arkitekten bakom Formel 1 banor som Bahrain, Shanghai och Circuit of the Americas utanför Austin Texas. Här finns inga läktare, de bygger man upp inför varje tävling, men här finns rejäla avåkningszoner så egentligen är det bara att stå på…eller är det?

För säkerhets skull följer man pacecar och med behörigt avstånd mellan bilarna.

BMW M Experience går ut på att verkligen lära känna bilen och sin egen förmåga att hantera den. Det vi lär oss i bilskolan är egentligen bara grunderna, resten kommer med erfarenhet. Men oavsett hur bra vi tycker att vi är, finns det mycket att lära sig av de som är verkliga proffs, racerförarna och att göra det i prestandabilar är inte riktigt samma sak som att köra mellan hemmet och arbetsplatsen.

Jag har själv kört en hel del bana med prestandabilar i mina yngre dagar. Visserligen med varierande resultat men aldrig hamnat i sandfållor, däckbarriärer eller i skyddsräcken. Utan att framstå som kaxig kan jag nog påstå att jag är en rätt bra bilförare. Jag testar ju dessutom nya bilar varje vecka, på sommarväglag och vinterväglag, på racerbanor och på isbanor. Med andra ord kör jag väldigt mycket bil. Mer än de flesta som dagligen befinner sig på våra vägar.

Frågar jag mina vänner så är det många som uppfattar sig själva som duktiga bilförare utan att besitta all min erfarenhet. Det kan mycket väl vara så, men oavsett hur bra man är som bilförare så finns det alltid utrymme för att bli bättre och det är precis vad BMW:s aktivitet går ut på och det är precis vad jag själv upptäckte på ett underlag som man kunde ha åkt vattenskidor på.

Att köra mellan tätt...

...placerade koner på en...

...regndränkt bana är inte lätt.

Istället för en härlig dag på en torr bana av yttersta klass, blev det ett äventyr på ett underlag som mer hade karaktären av vinterkörning (med breda sommardäck) efter att himlen fullkomligt öppnat alla kranar. I avvaktan på att regnet skulle avta, började vi med att köra en slalombana på tid. Att köra snabbt mellan koner brukar inte vara något problem, men den här dagen var inte som alla andra.

Dels var konerna utställda väldigt tätt (eller så var det bara som det verkade) och sedan var asfalten täckt med 5 cm vatten. BMW M3 är ju utrustad med breda lågprofildäck och det är ingen bra kombination med riktigt halt underlag skulle det visa sig. På jakt efter snabbaste tiden så låg jag tätt inpå konerna som emellanåt inte riktigt ville stå kvar där funktionärerna ställt dem. Detta medförde ett kraftigt tidstillägg som tog mig från en klar förstaplats till en mer medioker placering. Men jag gav mig inte. Inte tusan kunde jag låta mina norska journalistkollegor slå mig.

Banan såg bra ut innan vi körde ut. Sedan kom regnet tillbaka med full kraft.

Drygt 200 km/h på den regnvåta målrakan...

...innan det var dags att bromsa ner innan kurvan.

Jag bestämde mig för att lätta lite på min högra 46:a och istället fokusera på att dra ner hastigheten, styra lite rundare och låta elektroniken jobba lite mer. Det kändes som om det gick långsammare, vilket det också gjorde, men alla koner stod kvar och tiden räckte till en andraplats. Det är bättre att komma fram lite senare än inte alls. Konerna kunde ju ha varit medtrafikanter eller utrusande djur.

Efter någon timme övergick ösregnet till ett lugnt strilande och då var det dags för den tidigare så lockande och nu något skrämmande banan. Efter en säkerhetsgenomgång som tog upp bl.a. vikten av att inte slå hastighetsrekord och att inte köra om pacecar, äntrade jag en grön M4 utrustad med Competition Package. En bil som är gjord för bankörning.

Jämfört med förra generationen BMW M3 (M4 fanns inte tidigare) har både effekten och vridmomentet höjts, samtidigt som den nya generationen är rejält mycket lättare. Siffrorna talar för sig själva: rak 6-cylindrig motor med Twin Turbo, 431 hk, 550 Nm, 0 – 100 km/h på strax över 4 sekunder och en snabb M dubbelkopplingsväxellåda. Här skulle det bli åka av. Vad var nu varvrekordet? (1:10,020 satt med en Red Bull RB6 F1-bil..på torr bana)

Redan vid utfarten från pitlane öppnade sig himlen igen och bilen släppte givetvis greppet vid gaspådraget, men återfick det omedelbart med hjälp av ESP. Några snygga varvtider var inte att tänka på. Här gällde det istället att hålla bilen på banan i de snabba kurvorna. Vi började med ett lugnt uppvärmningsvarv (200 km/h på målrakan) för att känna på banan och underlaget. Rakt fram var det inga problem att stå på. Det var i kurvorna utmaningen kom, men efter ett par varv så hade jag full koll på läget.

Det gällde bara att bromsa hårt innan kurvan och låta bilen ”flyta” igenom för att i utgången accelerera. Eftersom BMW var rädd om bilarna så var vi tillsagda att inte koppla ur ESP, något som jag missade...typ. Jag ville testa att köra utan och med ESP för att verkligen känna hur bilen hanterade underlaget. Efter att ha släppt ut bakändan i ett par kurvor så var det dags att koppla på ESP.

Hårnålskurvan höll på att skörda ett norskt offer.

Den varierande kunskapen lämnade vissa långt efter.

Genast blev bilen betydligt lättare att kontrollera, men gick man för hårt på gaspedalen innan utgången av kurvorna, högg ESP in och bromsade upp framfarten. Fast då ska jag tillägga att hastigheten var betydligt högre än vad som är brukligt på allmänna vägar och som de flesta rutinerade bilförare ofta inte klarar av att hantera.

Det blev påtagligt när en av mina norska kollegor var ytterst nära att placera sin M3:a i en sandfålla. ESP innebär inte att man kan köra hur fort som helst, vilket han verkade tro. Den här gången gick det bra men hade han kört på en landsväg och fått ett möte…

Gruppen före oss...

...fick njuta av torr bana.

Mmmmm3

Lärdomen som BMW:s kunder som deltar i BMW M Experience tar med sig är att ALLTID anpassa hastigheten efter rådande förhållande, oavsett hur duktig man är som bilförare och hur bra bil man har. Det går kanske inte så fort som man skulle vilja, men framförallt säkrare.

Vill man träna broms- och undanmanöver, lära sig kurvteknik, testa slalomkörning och bankörning efter pacecar, så finns det möjligheter att göra det i slutet av augusti och början av september på Falkenbergs Motorbana. Det är Sveriges snabbaste bana sett till medelhastigheten, men innehåller riktigt utmanande partier där förmågan sätts på prov. Gå in på bmw.se och läs mer. Jag lovar att du kommer att se på din bilkörning med helt nya ögon och dina medtrafikanter kan känna sig en aning tryggare.

 

FOTO: Håkan Nilsson

author image

Håkan Nilsson

Kontakta mig